Nelson - nästa!
Ja, nu närmare det med stor steg till flytt och Nelson.
i söndags jobbade jag sista passet på jobbet. Det var med blanande känslor som jag slutade. Skönt att sluta jobba men lite nervöst eftersom jag inte har något nytt jobb ännu. Men men det löser sig, det säger iaf alla så jag väljer att hoppas på det med.
Denna vecka har varit ganska lugnt mycket förberedelser för att packa ihop och lämna huset och få med alla saker.
Igår städade jag hela huset, sorterade papper osv... Idag har prat med familjen, promenad, handla mat, tvättning och diskning varit på schemat.. Väntar på att Cole ska komma hem, och då ska vi börja packa kläder och alla våra saker. Hmm, att det plötsligt kan bli så mkt grejer, helt otroligt! hihi
I Nelson kommer vi bo i ett hus, som ägs av en herre på Coles jobb, han har erbjudit oss att bo där vilket är väldigt snällt. Det ligger ca 3-4 km utanför stan, precis vid vattnet. Det blir nog bra. Vet inte om vi har internet där ännu, hoppas på det :) annars kankse vi köper att trådlöst internet eller så får vi gå till internet cafe. Märkligt att man kan bli så van vid att ha internet hemma så att inet ha det känns som ett jättebesvär :)
första vecka i Nelson blir att leta jobb, hoppas jag kan få nåt ganska snabbt eftersom vi bara ska vara i Nelson ca 2 månader.. Sen blir jag ju så rastlös om jag inte har nåt att göra :)
nehe, nu ska jag återgå till städningen och packandet..
Hoppas at vi har internet hemma i Nelson annars ska jag försöka att uppdatera er så fort jag kan om hur livet i Nelson är. (Nelson ligger ca 2 timmar med bil från Picton där vi är nu)
Har varit 6 underbara månader här i Picton och jag tror alltid att Picton kommer ha en speciell plats i mitt hjärta! men det är dags att tacka för denna gången och Picton vi ses snart igen!!
för er därhemma, jag saknar er alla!!
Ta hand om er!!
pusspuss
i söndags jobbade jag sista passet på jobbet. Det var med blanande känslor som jag slutade. Skönt att sluta jobba men lite nervöst eftersom jag inte har något nytt jobb ännu. Men men det löser sig, det säger iaf alla så jag väljer att hoppas på det med.
Denna vecka har varit ganska lugnt mycket förberedelser för att packa ihop och lämna huset och få med alla saker.
Igår städade jag hela huset, sorterade papper osv... Idag har prat med familjen, promenad, handla mat, tvättning och diskning varit på schemat.. Väntar på att Cole ska komma hem, och då ska vi börja packa kläder och alla våra saker. Hmm, att det plötsligt kan bli så mkt grejer, helt otroligt! hihi
I Nelson kommer vi bo i ett hus, som ägs av en herre på Coles jobb, han har erbjudit oss att bo där vilket är väldigt snällt. Det ligger ca 3-4 km utanför stan, precis vid vattnet. Det blir nog bra. Vet inte om vi har internet där ännu, hoppas på det :) annars kankse vi köper att trådlöst internet eller så får vi gå till internet cafe. Märkligt att man kan bli så van vid att ha internet hemma så att inet ha det känns som ett jättebesvär :)
första vecka i Nelson blir att leta jobb, hoppas jag kan få nåt ganska snabbt eftersom vi bara ska vara i Nelson ca 2 månader.. Sen blir jag ju så rastlös om jag inte har nåt att göra :)
nehe, nu ska jag återgå till städningen och packandet..
Hoppas at vi har internet hemma i Nelson annars ska jag försöka att uppdatera er så fort jag kan om hur livet i Nelson är. (Nelson ligger ca 2 timmar med bil från Picton där vi är nu)
Har varit 6 underbara månader här i Picton och jag tror alltid att Picton kommer ha en speciell plats i mitt hjärta! men det är dags att tacka för denna gången och Picton vi ses snart igen!!
för er därhemma, jag saknar er alla!!
Ta hand om er!!
pusspuss
Blåmärken och ont rumpan...!
Ja, så kan man sammanfatta förra helgens äventyr...!!
hmm, skrev jag i förra inlägget att Cole coh jag bestämde oss för att åka på mission igen. Denna gången var det Queen Charlotte Track som skulle avklaras! Queen Charlotte i Marlborough Sounds, Track är en världskänd vandringled så alltså bara runt hörnet från oss. Jag tänkte så att jag kna ju inte ha bott hät i 6 månadre och inte vandrat eller så. Med bara tre dagar ledigt, tar ca 3-4 dagar att vandra så betämde vi oss att mountain bike det hela.
Så i söndags tog vi water taxi tii ship cove där det startade. Vi hade våra två cyklar och hjälmar. Cole hade en videokamera på sin hjälm då the adventure company här undrade om vi kunde filma turen och i utbyte fick vi låna cyklen gratis, och cole har jobbat för dem förut, så visst, vi filmade. Mer om film och kort kommer senare.
Första stycker var brant uppför, bara att släpa cykeln upp, lerigt och dan't var det. Men va gör det vi var på mission. Äntigen uppe efter ca 40 min. Nu var det nerför. Hade nog inte ritkigt föreställt mig innan hur fort det skulel gå nergör och med masa sten och lera. Helt ärligt jag var skit rädd!!! inte kunde jag säga nåt heller för som vanligt så har jag ju tjatat och sagt att jag vill cykla mountain bike. Så bar bita igen och hålla i cykeln. Efetrsom det regnat dagarana innan var det lerigt och halt. Så kom den sekunden jag väntade på, däcket sladdade och jag satte ned foten för att inte ramla, men det fanns inget att sätta ner foten på för att det var så smalt och det var bara ett stup dör, så där for jag och cykeln, två rullningar innan det tog stopp bland grenar och löv :) (Lyckligtvis filmade inte Cole just då!!) Efter Cole hade trasslat mig ur cykeln och jag var på fötter igen, lite skakig men med bara några skrapsår, så var det bara att hoppa upp på cyklen igen. Jag tänkte då att detta kommer bli tre sjukt långa dagar.
Efter ett tag och många uppmuntrande ord från Cole, jag klagade inte nåt, var ju jag som ville detta, bara att bita ihop. Vi tog det lugnt och snart var det lite bredare och jag började få iordning på balansen och så vidare. Det började gå bättre och jag våga släppa på lite mer. Efetr 2 timmar var vi framme vid natten stopp. Jag var glad att vi valde en kortare sträcka första dagen. När vi kom ner hade jag kommit över den mesta rädslan och tyjckte det var ritkigt skoj att susa fram i skogen.
Första natten sov vi på Noc na lear, som är ett backpackers. Ägaren till detta har bjudit ut oss att sova ddär ett flertal gånger. När vi kom dit hade hon fullbokat i hostellet så vi fick bo hemam hos henne. Var ritkigt trevligt, hon lagade mat till oss på kvälen, en varm dusch och en härlig bädd att sova i, precis vad vi behövde. Nästa morgon stod frukosten på bordet när vi vakna och vi började cykla vid 9.30. Detta var våran stor dag 37km.
Solen sken, utsikten var underbar och vi cyklade ca 6 timmar den dagen. Vissa bitar var tufft mycket uppför mem härliga nedförsbackar, ocg vet ni vad, jag tyckte inte det var läskigt längre! ont i rumpan, lerig och några blåmärken rikare anläde vi till Portage hotel på eftermiddagen, där vi hade bokat ett rum för natten. Efter en varm dusch en otrolig god öl och lite mat så somnade vi ovaggade på kvällen!
Nästa morgon, rumpan var öm och benen sega men det gick bra, första timmen bara uppför men sen hade vi en härlig dag i solen med nästa bara platt eller nerför. Toppen härlig avslutning på ett toppen mission och Queen Charlotte Track- i done it!!!
så var edt ju detta med fil och kort. På morgonen innan vi åte tog jag fram min kamera som legat i min väska, och vet ni vad?? något har ramlat/krossat dislayen, så det är bara svart. Men jag tänkte att vi får göra på det gamla vanliga viset, ta bilder och sen se hur de blir på datorn senare. Men eftr ca halva första dagen tog batteriet slut. Kunde ju inte se att det var lite batteri, ahhh typiskt!! Men edt gjorde inte massa för vi hade ju filemn, Vi filamde totalt ca 6 timmar. När dvi kom tillbaka lovade de att vi skulle få en dvd med filem på. Nästa dag så frågade vi hur filmen blev och då visade det sig att det har blivit filmat upp och ner hela vägen. Så de hade monterat kameran upp och ner på Cole hjälm , :) vad är oddsen?? hihi, så vi får se om de kan redigera det!! annars får vi helt enkelt hålla oss till bilderna vi har i huvet, men det kan jag ju inte visa er nåt :/
Oj, detta blev en lång historia, hoppas ni kommer orka läsa!!
vi hade det iaf superskoj!! absolut ett minne för livet!!
Hur har ni det hemma?
ta hand om er!
pusspuss
p.s blåmärken är nästa borta nu, 1 vecka senare :)
hmm, skrev jag i förra inlägget att Cole coh jag bestämde oss för att åka på mission igen. Denna gången var det Queen Charlotte Track som skulle avklaras! Queen Charlotte i Marlborough Sounds, Track är en världskänd vandringled så alltså bara runt hörnet från oss. Jag tänkte så att jag kna ju inte ha bott hät i 6 månadre och inte vandrat eller så. Med bara tre dagar ledigt, tar ca 3-4 dagar att vandra så betämde vi oss att mountain bike det hela.
Så i söndags tog vi water taxi tii ship cove där det startade. Vi hade våra två cyklar och hjälmar. Cole hade en videokamera på sin hjälm då the adventure company här undrade om vi kunde filma turen och i utbyte fick vi låna cyklen gratis, och cole har jobbat för dem förut, så visst, vi filmade. Mer om film och kort kommer senare.
Första stycker var brant uppför, bara att släpa cykeln upp, lerigt och dan't var det. Men va gör det vi var på mission. Äntigen uppe efter ca 40 min. Nu var det nerför. Hade nog inte ritkigt föreställt mig innan hur fort det skulel gå nergör och med masa sten och lera. Helt ärligt jag var skit rädd!!! inte kunde jag säga nåt heller för som vanligt så har jag ju tjatat och sagt att jag vill cykla mountain bike. Så bar bita igen och hålla i cykeln. Efetrsom det regnat dagarana innan var det lerigt och halt. Så kom den sekunden jag väntade på, däcket sladdade och jag satte ned foten för att inte ramla, men det fanns inget att sätta ner foten på för att det var så smalt och det var bara ett stup dör, så där for jag och cykeln, två rullningar innan det tog stopp bland grenar och löv :) (Lyckligtvis filmade inte Cole just då!!) Efter Cole hade trasslat mig ur cykeln och jag var på fötter igen, lite skakig men med bara några skrapsår, så var det bara att hoppa upp på cyklen igen. Jag tänkte då att detta kommer bli tre sjukt långa dagar.
Efter ett tag och många uppmuntrande ord från Cole, jag klagade inte nåt, var ju jag som ville detta, bara att bita ihop. Vi tog det lugnt och snart var det lite bredare och jag började få iordning på balansen och så vidare. Det började gå bättre och jag våga släppa på lite mer. Efetr 2 timmar var vi framme vid natten stopp. Jag var glad att vi valde en kortare sträcka första dagen. När vi kom ner hade jag kommit över den mesta rädslan och tyjckte det var ritkigt skoj att susa fram i skogen.
Första natten sov vi på Noc na lear, som är ett backpackers. Ägaren till detta har bjudit ut oss att sova ddär ett flertal gånger. När vi kom dit hade hon fullbokat i hostellet så vi fick bo hemam hos henne. Var ritkigt trevligt, hon lagade mat till oss på kvälen, en varm dusch och en härlig bädd att sova i, precis vad vi behövde. Nästa morgon stod frukosten på bordet när vi vakna och vi började cykla vid 9.30. Detta var våran stor dag 37km.
Solen sken, utsikten var underbar och vi cyklade ca 6 timmar den dagen. Vissa bitar var tufft mycket uppför mem härliga nedförsbackar, ocg vet ni vad, jag tyckte inte det var läskigt längre! ont i rumpan, lerig och några blåmärken rikare anläde vi till Portage hotel på eftermiddagen, där vi hade bokat ett rum för natten. Efter en varm dusch en otrolig god öl och lite mat så somnade vi ovaggade på kvällen!
Nästa morgon, rumpan var öm och benen sega men det gick bra, första timmen bara uppför men sen hade vi en härlig dag i solen med nästa bara platt eller nerför. Toppen härlig avslutning på ett toppen mission och Queen Charlotte Track- i done it!!!
så var edt ju detta med fil och kort. På morgonen innan vi åte tog jag fram min kamera som legat i min väska, och vet ni vad?? något har ramlat/krossat dislayen, så det är bara svart. Men jag tänkte att vi får göra på det gamla vanliga viset, ta bilder och sen se hur de blir på datorn senare. Men eftr ca halva första dagen tog batteriet slut. Kunde ju inte se att det var lite batteri, ahhh typiskt!! Men edt gjorde inte massa för vi hade ju filemn, Vi filamde totalt ca 6 timmar. När dvi kom tillbaka lovade de att vi skulle få en dvd med filem på. Nästa dag så frågade vi hur filmen blev och då visade det sig att det har blivit filmat upp och ner hela vägen. Så de hade monterat kameran upp och ner på Cole hjälm , :) vad är oddsen?? hihi, så vi får se om de kan redigera det!! annars får vi helt enkelt hålla oss till bilderna vi har i huvet, men det kan jag ju inte visa er nåt :/
Oj, detta blev en lång historia, hoppas ni kommer orka läsa!!
vi hade det iaf superskoj!! absolut ett minne för livet!!
Hur har ni det hemma?
ta hand om er!
pusspuss
p.s blåmärken är nästa borta nu, 1 vecka senare :)
Vintern är här..!
Ville bara lite snabbt titta in och säga att jag tror sorgligt nog att hösten vintern har nåt NZ. Sitter här hemma med dubbla tjocktröjor, raggsockar på fötterna och fryser. Regnet pissar ner ute och jag ska snart gå ut på en promenad. hihihi, oj det låter negativt!! men jag vill inte inse att vi kanske inte får så många mer dagar med shorts och linne väder. Ser på facebook hur ni därhemma skiver om vårsolen som tittar fram, känns märkligt att då tänka att vi går mot mörkare och kallare tiden.
Sen kan man ju också undra varför man ska sitta med full termoutrustning på inne för att inte frysa, vet man inte vad isolering är i detta landet????!! har hört att man sover med varmvatten flaskor i sängen på vintern för att hålla sig varm :) hihihi Nej, jag ska nog införskaffa mig en sån värmemadrass man kan köpa och läga under lakanet i sängen...
Hahah, lite ironi i detta inlägg men seriöst det börjar bli kallt!! jag komer nog att sätta världrekord i att säga, shit jag fryser!! hihi
ca 3 veckor kvar på jobbet nu och ca 4 veckor kvar i picton innan vi förhoppningvis, om allt går som det ska flyttar oss till Nelson för nästan 2 månder. Cole ska tillbaka i skolbänken och vad jag ska göra det är förtfarande oklart!! nåt måste det väl finnas :) Innan vi lämnar Picton så finns det en hel del saker som ska avklaras, hejdå middagar, 3 dagars fördelsedagsfest, mountainbike queen charlotte track, påsk osv... Känner på mig att de sista veckorna kommer bli precis lika bra som hela sommaren har varit!
nehej, regnkläder på, nu ska jag ner på stan, möta Cole som slutat jobba och kanske ta en varm kaffe nån stans!!
ha det bra!!
take care!
kisses!
Sen kan man ju också undra varför man ska sitta med full termoutrustning på inne för att inte frysa, vet man inte vad isolering är i detta landet????!! har hört att man sover med varmvatten flaskor i sängen på vintern för att hålla sig varm :) hihihi Nej, jag ska nog införskaffa mig en sån värmemadrass man kan köpa och läga under lakanet i sängen...
Hahah, lite ironi i detta inlägg men seriöst det börjar bli kallt!! jag komer nog att sätta världrekord i att säga, shit jag fryser!! hihi
ca 3 veckor kvar på jobbet nu och ca 4 veckor kvar i picton innan vi förhoppningvis, om allt går som det ska flyttar oss till Nelson för nästan 2 månder. Cole ska tillbaka i skolbänken och vad jag ska göra det är förtfarande oklart!! nåt måste det väl finnas :) Innan vi lämnar Picton så finns det en hel del saker som ska avklaras, hejdå middagar, 3 dagars fördelsedagsfest, mountainbike queen charlotte track, påsk osv... Känner på mig att de sista veckorna kommer bli precis lika bra som hela sommaren har varit!
nehej, regnkläder på, nu ska jag ner på stan, möta Cole som slutat jobba och kanske ta en varm kaffe nån stans!!
ha det bra!!
take care!
kisses!
